Category : Retusch

Strax före julen 2011 fick jag ett kul uppdrag av Karl Forsberg kommunikation som sysslar med b2b reklam. Advokatfirman Glimstedts logotyp skulle genomföras i form av fyrverkeri över Göteborgs hamn. Originalfoto togs av fotografen Stefan Isaksson. Lösningen blev en blandning av illustration och infogande av en större mängd bildfragment som gav upphov till intressanta, fyrverkeriliknande strukturer (t ex grästuvor och ljusreflexer i vatten!). Nu är det ju en omöjlighet (skulle jag tro) att få till ett dylikt fyrverkeri på riktigt, vilket gav utrymme för viss artistisk frihet. Kund och slutkund blev nöjda – det enda som duger för mig. Välkomna!

Jag kan se absolut det positiva i att en tydlig och synlig märkning kan hjälpa yngre människor att försvara sig bättre mot överdrivna ideal. Diskussionen bör självklart finnas. Samtidigt tror jag att många unga vet exakt vad man kan göra med digitala bilder nuförtiden, och jag undrar om den kunskapen räcker som försvar? Kilar det sig ändå inte in en misstanke om att man inte duger som man är? Problemen ligger med andra ord på flera plan och det känns aningen tunt att fokusera på den digitala aspekten. Som förevändning att ta tag i diskussionen och debatten fungerar det, men en diskussion om hur vi internt hanterar ideal(bilder) är minst lika viktig som att diskutera bildverktygen i sig.

Förfinandet av verkligheten börjar långt tidigare med smink, belysning och fotograferingen i sig, som faktiskt inte är en neutral avbildning om nu någon trodde det. Kan ideal överdrivas förresten – är det inte därför de kallas just ideal? Är det fel med ideal – eller bör vi rentav föra en annorlunda diskussion? För min del står det helt klart att våra inre försvar, eller verktyg att hantera detta med är minst lika viktigt att prata om, som bildverktygen i sig.

Motiva COLIMO Overview I from motiva on Vimeo.

Not (2011-09-23): Sedan jag skrev artikeln nedan så har jag testat en demo av renderaren Thea i några dagar (sedan den 14 september för att vara exakt). Vad jag upptäckt på den korta tiden är att Thea är mycket mer kapabel än vad deras eget bildgalleri för närvarande visar. Och för att vara en renderare som ännu inte har GPU-stöd, så är den riktigt snabb (och stabil). Den nya versionen 1.1 som jag inte kan testa än lär dessutom vara dubbelt så snabb, och jag vill gärna testa den. Kanske vågar man även hoppas på GPU-stöd redan i år? Thea ligger i vart fall bra till, även i jämförelse med betydligt mer mogna renderare som t ex Vray, och det känns högst troligt att jag snart kommer att infoga Thea i min 3D-arsenal.

3D-renderingar har länge varit ett verktyg för produktvisualsering, och ibland – men inte alltid – vinner 3D-tekniken framför traditionell fotografi. Att fotografera kan bli dyrare, kräver mer planering i logistiken och om något behöver redigeras i efterhand finns risken för dyrbar retusch i t ex Adobe Photoshop eller planering och genomförande av nya fotosessioner. Det är inte så att 3D är ett magiskt verktyg som med ett klick gör alla fotografer arbetslösa, för det krävs samma fotografiska skicklighet och finess för att ta fram motsvarande 3D-bilder. Ibland, och då framförallt när föremålen inte ens existerar i verkligheten än (previsualisering av t ex nyproducerade bostäder och allehanda produkter), har 3D-tekniken sina uppenbara fördelar.

I kölvattnet av 3D och postproduktion av 3D-bilder händer intressanta saker, och Motiva Colimo är ett verktyg för realtidsredigering av renderade bilder. Behovet av att ändra bild/materialegenskaper i efterhand på ett snabbt och enkelt sätt är uppenbart.

Vad kan man då ändra i postproduktion med Colimo? Jo…

• Ljuskällor
• Färger
• Texturer

Colimo hanterar i själva verket ingen 3D-data, utan utnyttjar ett speciellt pass vid rendering, vilket då ger tillgängliga kanaler att arbeta med i postproduktion. Bildformaten som Colimo föredrar som utgångspunkt är hdr eller exr.  Om man inte använder 3D-programmet Modo (501) så krävs ett speciellt  Mental Ray renderingspass som  finns som standard till Maya, 3DS Max och Softimage. Via renderaren Thea så kommer man att även kunna stödja Sketchup, Blender och Cinema 4D.

Att kunna ändra på ljuskällor (eller grupper av ljus) är inget unikt för Colimo. Samma sak med färger, men det smarta är att man också kan ändra på texturer, och att man kan göra det i realtid och samtidigt behålla egenskaper i bilden som reflektioner och refraktioner (ljusets brytning genom t ex glas eller vatten). Det finns även stöd för GI, global illumination.

I dagsläget verkar det vara mest produktionsvänligt om man arbetar med Maya, 3DS Max och Softimage. För mig som numera använder Blender känns det som ett onödigt extra steg att gå via renderaren Thea (vars galleri på nätet jag inte är speciellt imponerad av). Dessutom verkar inte Thea ha stöd för GPU-rendering (väldigt mycket snabbare än CPU-baserad rendering; ett baskrav för mig, nu när jag ser över marknaden för hållbara och effektiva lösningar för Blender). Vi får se vad framtiden bjuder och vad uppdragen ställer för krav. Jag personligen tror att den här formen av postproduktion är ett område som kommer att expandera.

Not: Den här videon visade sig vara två år gammal. Det nya i sammanhanget är den kommande version 1.1 av Thea Render, med en brygga till Blender, i ett Blender/Thea/Colimo arbetsflöde.

 

Varför det, kan man undra?

Dels var det väl dags enligt “lagen om sociala medier”. Det kan vara fördelaktigt att finnas där, och jag vill utforska marknadsföringsmöjligheterna via facebook mer. Många rör sig på facebook en ganska stor del av tiden, och risken/chansen finns att platser som facebook m fl. blir minst lika viktiga som Google.

En sak jag gillar väldigt mycket är att man kan lätt göra för/efter visning av bilder, om man håller sig till de två varianterna i ett album. Två bilder i ett album alltså. Man klickar mellan bild A och B mycket lätt. Sedan får vi se hur trafikdrivande och kundgenererande man kan få det här. Nu har jag börjat i alla fall och tiden får utvisa resultatet.

OBS! För mer driv i interaktionen och bättre spridningseffekter ska man göra en sida och inte en grupp. Sidor som gillas dimper nämligen ned i ens eget loggflöde, medan grupper inte gör det. Man måste alltså masa sig dit för att delta i ett samtal. Jag har missat en hel del där, bara för att man glömmer av att gå tillbaka dit man en gång lämnade en kommentar.

Bildretusch på facebook.

Här kommer ett par personliga bilder från gårdagens utflykt med vår sexåring Leo, till universeum:

Groda i vattenlinjen kort och gott. Flera olika saker har gjort för att göra bilden mer intressant än originalet. Fokus har t ex accentuerats både med skärpa och ljus/kontrast. Jag blandar ofta flera små förändringar som i slutändan samarbetar mot ett och samma mål. Viss överexponering i ögat medges. Däremot hade jag inte proffskvalitet för mina egna ögon, utan lite quick-and-dirty för att höja intresset i bilderna för personligt bruk.

Det här är en HDR-bild, gjord från tre exponeringar från min Canon 400D. Därefter är bildens skärpa och färgbalans justerad.